Första samtalet
Jag överlevde iallafall!:D Blev supernervös när telefonen ringde och det gick inte precis som jag tänkt mig men.
Var riktigt dålig mottagning hos henne så hon försvann långa stunder, eller det kändes länge iallafall, sen bröts samtalet när vi bara pratat en kort stund.
Men efter ett tag ringde hon ju upp igen och vi pratade nog i en kvart till.
Fick iallafall beröm för min engelska. Hon sa att hon först trodde hon ringt fel nr för hon trodde det var en amerikanska som svarade eftersom jag inte hade nån brytning enligt henne, haha, man tackartackar, alltid kul att höra ju:)
Så frågade hon om jag hade några frågor till henne och jag sa att jag hade många och knappt visste var jag skulle börja.
Och då skratta hon bara men sen plötsligt blev hon lite mer stirrig och sa att hon snart skulle komma innanför dörren för hon va påväg hem från jobb och att det skulle bli mycket liv så hon skulle maila mig imorgon så vi kunde bestämma en ny tid att prata i lugn och ro.
Så det låter ju bra, men man blir ändå nervös att hon ska skicka ett mail och skriva att det inte kändes bra eller nåt. åh, jobbigt.
Men är ju helg nu så kanske lite lättare för henne att prata då.
För visst det kändes ju bra och så, och jag gillar henne skarpt, tror jag hade trivts väldigt bra där, inga tvivel, men eftersom jag knappt hörde vad hon sa vid vissa tillfällen när hon försvann och sen babbla hon på hela tiden så visste man inte riktigt vad man skulle svara. Kändes som jag mest typ höll med och sa samma ord hela tiden med lite skratt emellan. haha.
Så man är ju rädd att uppfattas tråkig över telefon då det är svårt att visa sitt rätta jag.
Men ska försöka att inte fundera så mycket på det, blir bara galen på mig själv då:P
Ska istället gå och lägga mig nu faktiskt och förhoppningsvis sova riktigt gott!
Äntligen händer något för dig :)
spännande!:D:D ja, jag hoppas med att de hör av sig till mig;) vore kul att få prata med familjen för en gång skull..;)
