tisdag 13 okt
Men skickade nyss iväg ett mail till mamman i familjen och skrev att jag trodde hon skulle höra av sig i helgen, men eftersom hon inte gjort det undrade jag om något har hänt. Och att om hon inte är intresserad av att prata med mig mer vill jag gärna veta det, så jag slipper gå och vänta och hoppas.
Typ nåt sånt skrev jag.
Är bara så trött på att folk skiter i en. Riktigt dålig stil. Man är i allafall värd en förklaring. Hur svårt är det liksom att skicka iväg ett mail med "sorry, not interested anymore" eller vad som helst.
Bara man slipper vänta i onödan..
Så nu hoppas jag faktiskt att hon får riktigt dåligt samvete och hör av sig med en ursäkt där hon förklarar att de inte är intresserade, eller en väldigt bra anledning till varför hon inte hört av sig.
Vi får väl se..
besviken
Pratade ju med mamman i den ena familjen i fredags, och det blev lite stressigt då hon va på väg hem, så sa hon att hon skulle maila mig dagen efter, alltså på lördagen, så vi kunde ha lite mailkontakt över helgen och bestämma en bra tid hon kunde ringa nästa gång som passade oss båda, och att det är ju helgdag i usa idag, typ columbus day eller nåt? så hon sa att hon kunde ringa idag eftersom hon ändå var ledig från jobbet.
Men har varken fått nåt mail och hon har inte ringt, så känns ganska trist igen.
Kändes väldigt bra med denna familjen och självklart blev jag uppspelt och fick alldeless för höga förhoppningar igen..
Fattar ändå inte hur dem kan strunta i att höra av sig. Många familjer gör ju så. Har till exmpel inte hört mer från familjen i Atlanta heller efter att jag svarade på hennes superduperlånga mail.
Men denna familjen har ju blivit utsatt för exakt samma sak av au pairen de egentligen matchat med, som sen bara slutade att höra av sig, och som de inte fått kontakt med igen.
Mamman var såå noga med att tala om för mig att hon tyckte det var väldigt dåligt beteende och att man inte uppför sig så, slutar inte bara att höra av sig utan en anledning.
Men nu gör de exakt samma sak?
Försöker tänka att de bara vatt upptagna och glömt bort att höra av sig för de haft så mycket att göra..
Men dem borde ju också vara ganska måna om att matcha med en ny au pair då dem behöver en om ca en månad.
Så antagligen dög jag väl inte så de pratar väl med nån annan istället :(
Då börjar den eviga väntan igen...
Match nr 3
Ett mail i inkorgen, vilket jag då trodde var familjen som skickat ett nytt mail till mig, men istället var det en ny intresserad familj.
De här bor också på ett ställe jag gärna skulle kunna tänka mig att bo på, i oakland, New Jersey:)
De har två pojkar, den ena är 1 år och den andra 6, så det är väl ok åldrar, fast vill helst inte ha nån som är så liten, 1½ är väl okej, men knappt under det.
Men vi får väl se om dem hör av sig!
Förtillfället måste jag säga att jag hoppas på den andra familjen som jag väntar mail av.
Hoppas dem har skickat ett tills jag vaknar imorgon:)
Första samtalet
Jag överlevde iallafall!:D Blev supernervös när telefonen ringde och det gick inte precis som jag tänkt mig men.
Var riktigt dålig mottagning hos henne så hon försvann långa stunder, eller det kändes länge iallafall, sen bröts samtalet när vi bara pratat en kort stund.
Men efter ett tag ringde hon ju upp igen och vi pratade nog i en kvart till.
Fick iallafall beröm för min engelska. Hon sa att hon först trodde hon ringt fel nr för hon trodde det var en amerikanska som svarade eftersom jag inte hade nån brytning enligt henne, haha, man tackartackar, alltid kul att höra ju:)
Så frågade hon om jag hade några frågor till henne och jag sa att jag hade många och knappt visste var jag skulle börja.
Och då skratta hon bara men sen plötsligt blev hon lite mer stirrig och sa att hon snart skulle komma innanför dörren för hon va påväg hem från jobb och att det skulle bli mycket liv så hon skulle maila mig imorgon så vi kunde bestämma en ny tid att prata i lugn och ro.
Så det låter ju bra, men man blir ändå nervös att hon ska skicka ett mail och skriva att det inte kändes bra eller nåt. åh, jobbigt.
Men är ju helg nu så kanske lite lättare för henne att prata då.
För visst det kändes ju bra och så, och jag gillar henne skarpt, tror jag hade trivts väldigt bra där, inga tvivel, men eftersom jag knappt hörde vad hon sa vid vissa tillfällen när hon försvann och sen babbla hon på hela tiden så visste man inte riktigt vad man skulle svara. Kändes som jag mest typ höll med och sa samma ord hela tiden med lite skratt emellan. haha.
Så man är ju rädd att uppfattas tråkig över telefon då det är svårt att visa sitt rätta jag.
Men ska försöka att inte fundera så mycket på det, blir bara galen på mig själv då:P
Ska istället gå och lägga mig nu faktiskt och förhoppningsvis sova riktigt gott!
Svar
Såg nyss att jag fått mail igen av familjen i NY, kul!
Och mamman låter, eller skriver alltid så snällt! Att hon inte kan fatta att ingen annan familj tog mig med detsamma efter jag slutat prata med dem, och att jag verkar vara den perfekta kandidaten.
Alltid kul att höra:) man behöver verkligen få lite mer självförtroende, allt väntande och att ingen har hört av sig innan får en att känna sig ganska useless tyvärr.
Var ett ganska långt mail, och hon skriver att hon kan ringa i morgon eftermiddag när hon kommit hem från jobb vid halv 4-4, (21:30-22 i min tid). Så det låter ju bra.
Så sitter och försöker svara på det nu och försöker att inte bli för uppspelt. Orkar inte bli besviken igen om det inte blir nåt. Fast det kommer jag väl bli ändå.
Men nu får man hoppas på det bästa!:)
what a mess!
Ibland händer det lite konstiga saker. Man kan ju undra varför. Ödet kanske?:P haha
Imorse när jag vaknade iallafall, så började jag ju med att kolla min mail, vilket alltid är det första jag gör när jag startat datorn.
Familjen jag vatt i kontakt med svarade ju inte på hela dagen igår, så hoppades ju på svar från dem.
När jag loggade in så var där mycket riktigt ett mail i inkorgen.
Wohoo, dem har svarat, tänkte jag!
Men det var inte dem. Istället var där ett mail från den första familjen jag blev matchad med, som jag mailade med för typ en månad sen, men dem var pressade av en annan au pair och tackade därför ja till henne innan vi hunnit prata över telefon.
Nu skriver dem att tjejen som skulle kommit till dem i november inte hör av sig till dem längre.
Dem hade tydligen försökt nå henne i flera veckor men hon svarade aldrig, och Au pair in America hade försökt kontakta henne men hon svarade inte där heller.
Dem var därför väldigt besvikna och självklart nervösa eftersom dom ju snart behöver en au pair, så hon skrev att dem nu ångrar att de inte hann prata med mig innan dem matchade med henne, och att hon antog att jag redan hittat en annan familj.
Men om jag inte hade det och om jag fortfarande kunde tänka mig att prata med dem så ville dem gärna det!:)
Och jag har ju inte nån familj så gissa om jag blev glad! Jag pratar ju med den andra familjen också, men eftersom hon inte hört av sig alls vet man ju inte om de redan matchat med nån annan!
Och blev väldigt förtjust i den första familjen direkt, så synd när dem valde en annan..
Men nu får jag som sagt en chans till:)
Det enda här är att de vill ha en erfaren bilförare, och jag har ju bara haft körkort i knappt 2 månader, så får väl se vad de säger om det...
För er som inte vet så har denna familjen också 3 barn. En tjej på 1½, och två killar på 3 och 5 år.
Så dessa åldrar är lite lägre. Hade jag fått bestämma vill jag hellre ha åldrar som i den andra familjen (1½, 8 & 11), för då kan man ju hitta på lite mer saker med dom äldre.
Men och andra sidan ser dom här barnen sjukt söta ut.
Men vet ni vad det bästa är?
Dem bor ju typ 40 minuter från NYC!!!:D
Och det är ju precis så jag helst önskar att bo!
Så nu håller jag tummarna och hoppas att de svarar snart igen!:)
7 okt.
Har inte sovit alls bra inatt, bara legat och funderat på allt, och om denna familjen skulle vilja ha mig, om jag isf ska tacka ja eller nej. Fördelar/nackdelar osv.
Börjar lära mig nu att man aldrig ska ta ut nåt i förskott utan vänta och se vart det leder innan man hurrar.
Var riktigt negativ igår när jag fick deras första mail och såg var de bodde (Atlanta, Georgia), men börjar ändra inställning nu. Verkar inte vara så dött där som jag trodde och finns en hel del att göra!
Väntar bara på svar på min fråga om där finns många andra au pairer. Jag har nämligen inte hört om nån som är där..
Som sagt, mamman hade iallafall inte svarat på mitt mail som jag skickade iväg igårkväll, så får hoppas att hon gör det under dagen. De andra mailen har hon i alla fall skickat från sitt jobb så antar att hon kanske inte hinner när hon kommer hem på kvällarna.
Bio & mail
Precis innan vi skulle sticka iväg till bion var jag dum nog att kolla mailen, och då hade familjen svarat på mitt mail och mamman hade skrivit typ en hel roman! Och självklart kunde jag ju inte bara gå iväg utan att läsa allt, och det tog sin lilla tid, vilket gjorde att jag fick kasta i mig maten sen för att hinna till bussen och bion.
Hur som helst så var det hon skrivit väldigt bra, så blev ändå positivt överraskad.
Hon berättade typ om allt. Hur barnen är, vad de tycker om att göra, vad familjen gör tillsammans, vad båda jobbar med, hur mitt schema skulle se ut, hur avstånden är till olika ställen, att jag skulle få tillgång till den ena bilen på kvällar/helger såfort man känner sig säker att köra, att 2 av hundarna är små, en lite större, men väldigt snälla:P och jaa, allt möjligt.
Och just det! Att mitt rum isåfall skulle va längst ner, typ i källaren tror jag, och att då hade man eget sovrum, badrum och vardagsrum med stor tv. Där fanns även ett gym i källaren och biljardbord och lite sånt:)
Sen hade hon skrivit massa frågor till mig också.
Men dem flesta frågorna jag hade tänkt ställa hade hon typ redan svarat på så det var lite jobbigt att få ihop ett bra svar på hennes mail nu. Man vill ju inte svara några rader när hon skrivit hur mkt som helst liksom:P
Men svarade på frågorna, babblade på om allt möjligt och frågade några saker hon inte fått med.
Så nu är det väl bara att hoppas på att hennes svar väntar på mig imorgon när jag vaknar:)
Förgäves?
Blev iallafall köttbullar på ikea och köpte en ny filt och lite andra småsaker. Alltid kul att gå runt där och kolla bara. Fast var ganska utsorterat då varuhuset snart stänger för att flytta till svågertorp och bli världens modernaste ikeavaruhus:D
När jag kom hem gick jag in på min sida hos SI för att ladda upp min video. Och gick det tror ni? neeej.
Videon skulle va 1-2 min och filen fick max vara 8 MB och min video är på 2,24 min och 11 MB, så jävla typiskt!
Kan ju inte ta bort typ en tredjedel sådär bara utan att göra om typ allt, och hur mycket hinner man säga då liksom??
Så ja.. vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Får väl försöka ringa SI imorgon och fråga om jag kan skicka den på nåt annat sätt så dom iallafall kan se den och isåfall säga vad de tycker jag ska ta bort..
Men lagom drygt.. jag som kämpat så med den:(
Hoppas det går att lösa på nåt sätt...
Äntligen klar
För Windows Movie Maker som jag anväde hängde sig typ hela tiden så fick spara hela tiden och göra om det ett antal gånger.
Men jag fixade iallafall ljudet, och spelade in allt jag säger en gång till fast högre, och denna gången lät det faktiskt lite bättre och jag lyckades låta lite gladare:) haha.
Så nu åker den snart upp på min sida! Måste be mamma kolla på den först bara så jag inte skämmer ut mig helt bara:)
Fast även om den hade vatt skitkass säger väl hon att den är bra, för man stöttar ju alltid sina barn:P
I eftermiddag blir det att åka till Entré och leta efter några höstskor, och sen vidare till Ikea för en köttabulla middag och lite shopping där kanske:)
Au Pair video
Det är riktigt svårt att få det bra tycker jag! Är inte så jätteteknisk.. haha.
Men har lyckats få det hyfsat iallafall:) Jag använder mig inte av några videoklipp, funkar inte att få in det på min dator av nån konstig anledning, man bara hör ändå utan att se så.
Så min video består hittills av hur många bilder som helst, musik, lite text, också jag som pratar lite då och då.
Men hade problem med ljudet också så musiken är skithög medans man knappt hör vad jag säger nästan.
Kom på nu i efterhand hur man kunde skruvat upp. Smart va?:P haha. Men orkar verkligen inte göra om det idag iallafall.
Ska finputsa den lite till, och sen får jag se om jag orkar spela in allt igen imorgon med högre volym.
Mamma säger att den duger men jag tycker den är riktigt pinsam. Låter man verkligen så i verkligheten?!
Jag låter helt rädd, osäker, och riiiktigt tråkig! fast jag försöker verkligen att prata överdrivet högt och låta jätteglad, men det går typ inte. Så ja, jag skäms lite när jag hör mig själv.
Men men, kanske bättre än inget alls ändå?
